tisdag 11 september 2012

När man inte kan sova

OM man vaknar väldigt tidigt i ottan, säg för att man till exempel somnade tidigt kvällen innan, då är det inte så bra att börja tänka på jobbet.
Att försöka hitta lösningar på olika jobbfrågor samtidigt som man försöker hitta en bekväm somna-om-ställning är lika med goodbye nattsömn.
Då är det lika bra att ge upp tankarna på de där sista sköna sovtimmarna och istället kliva upp och välkomna det extra träningsutrymmet som plötsligt uppstod.
Så blev det imorse.
Klockan 04.00 vaknade jag och klockan 05.00 gav jag upp tanken på kunna somna om. Dressade om snabbare än stålmannen och rev av 9 kilometers löpning i duggregnet. Riktigt skönt att få starta upp dagen med löpning när det precis håller på att ljusna ute.

Pigg av löpning och duggregn. Önskar jag hade den här disciplinen lite
oftare!



söndag 9 september 2012

Långpanna

Med knappt tre veckor kvar till Lidingöloppet så behöver jag trycka på löpningen en del. Jag behöver få till lite längre pass, eller egentligen mycket längre pass, och en hel del terräng. Och det blir givetvis en skör balansgång eftersom jag inte vill dra på mig någon skada på den korta tiden.
Idag blev det 17,3 km. Inte terräng utan vanlig, hederlig asfalt. Kunde ana löparknät svagt vid ca 7 kilometer, men det försvann och blev ingenting mer. Känns så otroligt härligt att det gick vägen!

Avslutade passet med lite hopprep. Jag tror stenhårt på rephoppningen, både för att stärka benen men också lite för flåset.

Jag blir full i skratt åt min mästerfotograf...

torsdag 6 september 2012

Rullskidor

Det blev alternativt ikväll.
Mest sugen var jag på att cykla, men cykeln är fortfarande kvar i sin cykelväska(!) och jag orkade inte börja montera ihop den, så det blev rullskidor istället. Cykeln får vänta till helgen när det finns mer tid.
Det blev 7,7 kilometers stakande, tyvärr en del trafik på den slingan vi åkte på grund av en hockeymatch som precis slutade.
Men det var oerhört skönt ute så det blev en bra tur!


Imorgon är det tveksamt om jag hinner med någon träning, då jag ska fira en kollega som precis fyllt jämnt. Det skulle vara om jag kunde ta mig upp för löpning i ottan, men jag känner mig själv alltför väl så jag tror jag kommer att hoppa den när klockan ringer!

onsdag 5 september 2012

OK-stämpel i baken

Nu har jag äntligen fått min OK-stämpel i baken. Har träffat min sjukgymnast idag som konstaterat att löparknät verkar ha läkt så gott som helt. Det finns en plan för hur jag går vidare och vad jag bör tänka på och det stavas alternativträning. Han menar att jag ska kunna springa flera marathonlopp om jag så skulle vilja, men att jag måste alternera löppassen med annan träning för att inte överbelasta knät.
Känns otroligt skönt, men samtidigt vågar jag inte riktigt lita på detta ännu.
Löpningen ska nu stegras fram till Lidingöloppet och jag har bara 4 veckor på mig, lite snålt om tid men det får bli som det blir.

Dagens träning bestod av 8 kilometer härlig kvällslöpning. Jag älskar verkligen att springa när det är höst, luften känns så klar och fräsch!

Reflexväst på, det är riktigt mörkt på kvällarna nu.

tisdag 4 september 2012

Triathlondebuten avklarad!

Vilken helg det har varit! Vårat företags-SM gick av stapeln i det otroligt vackra Örebro, ganska pirrigt men väldigt, väldigt roligt!
Vi flög ner till Stockholm och åkte sedan vidare med buss ner till Örebro. Cyklarna hade vi packat i hårda cykelväskor och även om de är modell större så var de lätta att ha med sig och transportera på både flyg och buss.
Väl framme på fredag kväll så var det invigning av SM:et vilket innebar buffé och underhållning. Efteråt styrde vi stegen till hotellet för att montera ihop cyklarna och packa i ordning kläder och skor till lördagen.

Jag skulle kunna flytta till Örebro - vilken vacker stad!
På lördagen började jag fundera på att byta gren, då jag såg alla super-triathleter med sina superdyra cyklar. Alla såg dessutom supersnabba ut så jag tyckte att boule trots allt inte var att förakta.
Det var ett riktigt härligt gäng, alla var så trevliga. De flesta hade tävlat i triathlon tidigare, vissa i IronMan och en del andra i kortare distanser.
Vi åkte buss ut till startområdet där vi skulle packa upp all utrustning. Löparskorna skulle packas i en plastback som sedan skulle fraktas till växlingsområde 2 medans vi cyklade.
Eftersom jag inte hade någon sådan där bra triathlondräkt, så hade jag rätt mycket prylar vid första växlingen; cykelbyxor, tröja, sockar, vindjacka (jag hatar verkligen att frysa) och pulsbandet till klockan.

Kanske lite väl mycket grejer...


Nåja, starten gick till slut och vi skulle alltså simma 400 meter; runda två bojar och tillbaka. Jag började med att crawla men fick kallsupar och inget flyt i andningen så det fick bli - surprise- bröstsim. Det gick rätt mycket vågor och redan här tappade jag i tid.
Sen skulle jag kanske ha sprungit upp för backen som ledde till växlingsområdet, men det gjorde jag inte så där blev jag passerad av ytterligare några stycken.
Jag bytte om i godan ro, växlingen tog dryga 5 minuter innan jag slutligen kunde trampa iväg.
2 kilometer i medvind och sedan 18 i motvind. Det ska inte vara lätt. Men cyklingen var rolig, bara synd att man inte fick sällskapa med varandra - 10 meters lucka annars fick man tilläggstid.

Kom fram till sista växlingsområdet och blev anvisad var jag skulle hänga cykeln och var mina löparskor var parkerade. Här gick växlingen fort, pang så var jag på väg ut i terrängspåret - med hjälmen i handen. Haha, jag märkte inte ens att jag höll i den utan en vänlig själ vid sidan om uppmärksammade mig och tog den tillbaka till växlingen.
Benen kändes lite strama på baksida lår efter cyklingen, men det släppte efter ca 2 kilometer. Däremot var Markaspåret inte att leka med, vilka djävulska backar. Jag gick i två av dem då lårmusklerna stramade rejält.
Men sen tog det fart i löpningen och jag kunde passera två tjejer. Loppet avslutades efter 5 kilometer med 1,5 varv på stadion och det var riktigt skönt att bara få springa på "platten"till slut.
Slutade på en 4:e-plats, 1 minut efter bronsplaceringen, men jag är så nöjd att jag kunde slutföra loppet.
Nu är jag faktiskt lite taggad att göra ytterligare ett lopp, det var så kul att det var många moment i tävlingen!

Ikväll började dottern simträning med Luleå Simsällskap på Pontusbadet. Där stötte jag ihop med Martin, en av Järnpöjkarna. Hans son gick också på simträning och vi hann pratas vid en stund. En riktigt trevlig prick!

tisdag 28 augusti 2012

Cykling och löpning

Det börjar dra ihop sig, snart är det dags för min triathlonpremiär. Bara 4 dagar kvar tills vi styr kosan ner mot Örebro, där 400 meter simning, 2 mil cykling och slutligen 5 kilometer terränglöpning i det fruktade Markaspåret går av stapeln i vårat företags-SM.
Det känns som om det var ett tag sedan jag cyklade, så idag grenslade jag hojen och trampade iväg på en 2,3-milatur. Tänkte att jag skulle försöka hålla ett snitt på 30 km/h, men orkade inte riktigt. Jag är ju van att åka räkmacka bakom mannen, men nu fick jag ta all vind själv och det märktes på farten minsann.
Det märks att det blivit höst, det var rätt kyliga vindar och på sina ställen låg dimman lågt över fälten. Hur vackert som helst!

Gäller att passa på att cykla nu...

...för nu är hösten här och rätt vad det är blir det vinter.

När jag kom hem hoppade jag i löparstassen, men det tog säkert 20 minuter innan jag tog mig iväg eftersom jag hjälpte till att få iväg barnen på sin ju-jutsuträning.
Det blev 6,3 kilometer löpning och benen kändes okej, men flåset kändes trögt mot slutet. Jag hade önskat att jag prioriterat att testa hur det är att gå direkt från cykel till löpning, men då får det bli premiär för det på lördag.

Ingen känning i knät - det bådar gott!!

söndag 26 augusti 2012

Bassängsimning

Gammelstads badhus har öppnat igen efter sommaruppehållet. Vi åkte dit på förmiddagen för att avverka några längder, lite bra psykologisk pepp för min del eftersom jag gruvar för simningen nästa lördag. Jag borde egentligen ha tagit på mig våtdräkten och knallat ned till stranden här nedanför men jag är frusen och tycker inte att simning i öppet vatten är så kul (mörkt och svårt att navigera - ja jag vet att övning ger färdighet men så blir det inte den här sommaren) så då fick det bli bassäng istället.

Det blev 1,5 kilometer i en näst intill tom bana, resten av badhuset var knökfullt av badande barn och deras föräldrar. Snacka om lyxigt!

På eftermiddagen kom en mindre angenäm huvudvärk smygandes. Den hänger fortfarande i i skrivande stund och när mannen tog sina rullskidor och drog iväg på en runda så tyckte jag synd om mig själv men träning lär inte lindra min skallebang. Det blir en tidig kväll, så hoppas jag att jag vaknar pigg som en nyponros imorgonbitti!